Idag var vi ju på kdrf med klassen som vanligt. Första passet red jag finaste Bernhard Vi jobbade med diagonal skänkelvikning på långa hörnlinjerna och när man kom ut på spåret så ledde vi in framdelen, som en öppna fast raka i hals och nacke så att det blev en skänkelvikning. Han var otroligt fin! Hade dressyrsadel på han idag, och känslan.. ja det går nog inte beskriva riktigt. Har aldrig fått den där känslan på någon häst förut. Vi kändes verkligen som ett, vi var i så bra takt hela tiden, kunde sitta helt stilla i sadeln, det kändes inte ens att han rörde sig. Han satt ihop jättefint och var otroligt lyhörd och stadig! Vet som inte hur jag ska beskriva, det var bara helt overkligt.